PÅ Gårda *Theo* och jag gillade att gå på bio. Söndagsmatinéerna kostade en krona och vi såg alla vi kunde. Nästan varje helg hade vi tjatat oss till pengar och ångade iväg mot Flamman vid Redbergsvägen. Helst skulle det vara cowboyfilmer. Efter varje matiné tävlade vi i att spela upp långa scener ur filmerna och bråkade om vem som skulle vara vem. Inne på vår gård fanns ett utrymme alldeles bakom utedassen som vette mot en fabrik i samma kvarter. Där låg det ett gammalt vedskjul med ett stort och svagt lutande tak, helt täckt med svart tjärpapp. Alldeles vid sidan om reste sig fabrikens höga brandmur i över tre våningar Mellan skjulet och muren hade man kastat en massa skrot och annat skräp och där kunde man lätt klättra upp på skjultaket. När *Theo* kommit in på gården och ställt den obligatoriska frågan, - Är du med mig? så brukade vi gå ner bakom dassen och leka på taket där. Där bildades som en egen liten sluten värld. Nästan som en scen som bara var öppen mot grannhusets igenväxta tomt. Det ända som kunde störa var om någon gick på dass fast dörrarna låg åt andra hållet så man såg aldrig vem det var utan hörde bara stånkandet och strilandet, underifrån. Ibland låg vi alldeles tysta och lyssnade, fast det var nog mest de som hörde oss. Så som vi gapade och skrek. Åtminstone i början… Vi turades om att vara indian och cowboy och eftersom cowboyen alltid skulle vinna var det viktigt att bytas om hela tiden. Söndagen innan hade vi varit på matiné igen och sett en ny film med Errol Flynn. I den filmen hade det varit en indianflicka som blivit tillfångatagen av en cowboy Först hade han jagat henne länge och till slut fångat henne med lasso så att hon ramlade av sin häst. Men hon var tuff och sedan kämpade de länge på marken innan hon till slut gav sig. Då låg han på henne och kysste henne, innan scensuren klippte. Just den scenen tyckte vi båda var spännande och vi turades om att vara cowboyen och indianflickan. Det var tidigt på våren och kylan hade inte släppt greppet över stan. Grådaskig snö låg kvar i norrlägen men uppe på skjultaket var snön sedan länge borta och den svarta, knottriga tjärpappen var redan uppvärmd av solen. Vi brottades och höll på och rullade runt fram och tillbaka på taket. - Ge dig, skrek *Theo*. - Aldrig, skrek jag tillbaka. Hellre dör jag. Ändå visste jag att det måste sluta med att hon var tvungen att ge sig, precis som i filmen. *Theo* var ju både äldre och större och hade inga problem med att brotta ner mig. Nu låg han ovanpå mig och hade låst båda mina armar hårt mot underlaget. Han hade ett väldigt lurigt utryck i sina ljusblåa ögon. - Nu har jag dig sa han och sedan sänkte han sakta huvudet och kysste mig mitt på munnen, precis som i filmen. - Är du fan inte klok, flämtade jag. - Tänk för att jag är det, sa han bara och kysste mig igen. - Släpp mej, frustade jag, men han log bara. - Nähä, sa han bara och sedan kysste han mig igen men mycket hårdare den här gången och jag kände hur hans tunga trängde in i min mun. Han var ju fan inte klok men han kysste mig länge och jag… jag kysste tillbaka. När vi väl börjat kunde vi inte sluta. Vi sa ingenting och vi var inte ett dugg förlägna. Vi bara fortsatte. Han låg tungt på mig. Pressade mig mot tjärpappen och slätade av mig så jag tappade andan. Samtidigt kände jag hur han blev styv mellan benen och det smittade direkt. Vi brottades lite igen och det slutade alltid på samma sätt. Han behövde inte hålla fast mina armar längre. Så fort jag fick övertaget så kysste jag honom. Såg en skymt av hans glittrande ögon innan jag kände hans tunga mot min igen. Sedan träffades vi en gång till där på taket och leken var alltid den samma. Vi pratade aldrig om det utan det var bara alldeles självklart och vi gillade det båda två. Den sista gången hade *Theo* kommit på att det var bättre om jag var indianflickan hela tiden eftersom jag hade kapuschong på min jacka, precis som hon i filmen. Vi höll på som bäst och rullade runt och kysste varandra tills vi tappade andan. Om vi brottade eller kramades hade tappat sin betydelse. Jag vet inte hur länge vi hade hållit på heller men plötsligt blev vi medvetna om att det stod en gubbe på marken nedanför. Han tittade intresserat upp på oss. - Är inte ni lite för små för att hålla på så där, började han skrockande. Så unga och redan så kåta. Jo, jo, det skall böjas i tid. *Theo* och jag reste oss hastigt och såg generade på varandra. *Theo* rodnade så att till och med öronen blev knallröda. Då huvan gled av mej stelnade gubben till. Först stirrade han bara som om han inte trodde sina ögon. - Men pojkar, sa han sedan, vad håller ni på med? All sin dar, inte skall ni hålla på med sånt. Sedan blev han arg. - Förbaskade ungar, skrek han. Kom ner med er. Bor ni här? Detta skall vi allt tala om för mamma och pappa, vad ni håller på med. Vi var tvungna att klättra ner. Han stod i vägen men vi lyckades ändå på något sätt smita förbi bredvid honom medan han skrek och gormade. - Jävla småbögar, skrek han. Ge er iväg härifrån. *Theo* och jag sprang som galningar bort över den obebyggda granntomten. Sedan smet jag in till oss utan att gubben såg mig. *Theo* stack väl också hem. Jag vet inte. Vi lekte inte mera sedan. Jag såg honom bara på håll i skolan men vi pratade inte med varandra. Senare på sommaren flyttade vi. Mamma och pappa hade köpt en insatslägenhet i en av de nybyggda förorterna. Jag såg honom aldrig mer eller kände i alla fall inte igen honom. *Theo* som smakade banan.

Då han kom ifrån skolan lappen där på köksbordet. Mjölk, bröd och kaffe. Han fick ont i magen bara han såg den. Jag vill inte, tänkte han. Vill inte. Varför skall alltid jag gå och handla. Och handla och handla. Orättvist är det. varför kan aldrig den där jädrans *Bosse* gå Vill inte. Går inte. Varför skall alltid jag. Alltid jag. Lappjävel. Jag lotsas som om jag inte sett den. Vaddå, jag har inte varit ute i köket. Vilken Lapp? Helvete, helvete, helvete, nu är hon snart tio i. Jag gör det inte. Vi får vara utan mjölk. Fy fan vad jag hatar det. Helvetes jävla skit. Nej nu måste jag gå. Jag måste gå nu. Alltid jag. Måste alltid. Alltid måste. Måste. Det är redan för sent. Dom har redan stängt. Nej jag hinner om jag går nu. Om jag går nu så hinner jag. Nu. Ok, jag går för fan. Jag går. Jag går för helvete. Nu går jag. Kom då hissjävel kom då och var tom. Tom, hör du det. Helt tom och inte med någon jävla pisskärring eller skitgubbe i som man måste hälsa på. Hurra den är tom. Källarknappen och så inte stanna. Inte stanna på någon jävla våning. Bara ner. Ända ner. Och källargången skall vara tom. Tom och släckt Det är den. Dem är tom. Gud så skönt! Och nu snabbt. Snabbt och förbi ”fastis” kontor. Hurra, ingen där heller. Hurra, hurra. Hurra. Ytterdörren. Vänta. Nej det är alldeles tyst. Det hörs ingenting utanför. Bra det är tomt där också. Nu, snabbt vägen igenom parken. Där går aldrig nån. Jävlar nu är hon nästan sex. Jag måste hinna. Jag måste bara in innan de stänger. Fan nu tar de in skylten. Men kom igen nu då. Kom igen. Jag måste hinna. Helvete, helvete, helvete. Jag måste. - Du är visst alltid i sista minuten du. - Hrm, ja. Vad var det nu? Kaffe. Var fan är kaffet? Där, och sedan Barkis. Barkis, barkis, barkis. Mjölk och sedan kassan. Vem är det? Bra det är den tjocka. Tjocka balla koskit! Inte prata. Bara lämna pengar. Inte titta upp. - Så du får gå och handla nu när mamma har börjat arbeta. - Ja. - Hur trivs hon på jobbet då? - Vet inte. Nehej du. Det blir 12 och femtio. Har du en femtioöring? Nej. - Nehej du. Då får du två och femtio tillbaka. Varsågod, och hälsa mamma. Såja. Nu bara hem. Hem, hem, hem. Parken eller gården? Nej jag tar gården. Det går snabbare och det är säkert ingen där. När jag kommer upp skall jag ha Oboy, i ett av de stora glasen. Oboy, oboy, oboy. Nej, Helvete. Där är *Billy* Det är inte sant. Inte *Billy*. Helvete, helvete, helvete. Inte nu Och *Ronnie* också. NÄÄ Jag måste förbi. De ser mig inte. Snabbt, snabbt, bara förbi. Inte titta bara förbi. Fan, dom har sett mej. - *Rasmus*, vänta lite. Vad springer du för din mes. - Aj. Låt bli mej. - Vad är det med dej. Jag har ju fan inte rört dej. Kolla vad mesig han e. Har du inte mamma med dej idag? eller *Berra*? Har du vågat gå ut alldeles själv. - Släpp mej. - Har du inte de högklackade på dej idag? Har du glömt dom idag? - Kolla på han, nu börjar han snart lipa. Skall du inte gråta lite nu då. - Men spring då då. Fan det är väl ingen som hindrar dej. Spring din mes. - Han sticker! - Ta fast han. Vi girar han. - TÖSEPOJK! - TÖSEPOJK! TÖSEPOJK! Bara jag kommer in, måste in Fan , fan , bara jag kommer in. Och hissen måste vara där. Den måste. Gode gud, låt hissen vara där - Tösepojk. - Stanna då din mes. Tant *Larsson*. Tack gode gud, tant *Larsson*. - God dag fru *Larsson*, skall jag ta en kasse. - Nej men se *Rasmus*. Det var snällt av dej. - Jadå. - Då är du kanske snäll och åker med mig ända opp till tolvan. Det här var faktiskt tyngre än jag trodde. - Ditt mesk. Vi nitar dej en annan gång. - Vad sa han? - Jag vet inte. - Du skall inte bry dig om de där pojkarna. Den där *Billy* är en riktig slyngel. Vad var det förresten de ropade efter dig. - Jag vet inte. - Nehej. Ja det lät då inget trevligt.